Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tycker, att därpå är ingen brist i detta land af
förtorkade lerbäckar. Nej, tacka vill jag de friska fläktarne
från Arkipelagen. De hafva dessutom något att hviska mig
i örat om Salamis och Mykale och annat ärofullt, och då
sväller hjärtat i mitt bröst, och jag blir varm nog i själen
utan att kväljas.”
”Hvad min själ frusit både i Aten och i Judalandet,
det vete gudarne allena! I gode gudar, hvilka ögon!”
”Äro vi nu där igen? Säg då, jag besvär dig, allt hvad
du har på hjärtat, och det på en gång, och låt oss sedan
tala om något annat, om nästa veckas festlighet t. ex. Ser
du den där krokryggiga gestalten i den ljusast belysta delen
af dalgången därnere? Jag anser troligt, att den ämnar sig
uppför fjällstigen, och att döma af den böjda figuren bör det
icke gå allt för fort. Innan den hinner hit upp, måste du
hafva slutat. Se så tala!”
”Jag har icke mycket att säga, Glaukon. Huru
villebrådet kom mig ur händerna, har jag redan sagt dig. Nåväl,
jag hade förirrat mig ända bort i närheten af en liten stad
eller by, som ligger här ofvanför såsom i en bergkittel, och
som heter Nazaret. Jag beslöt nu att återvända öfver bergen
till slätten, men råkade ut för en af dessa fjällbranter, som
på denna sidan finnas så många. I stället för att undvika
den beslöt jag att klättra därutför, men min fot slant, och
jag föll. Jag såg och kände, att jag icke ägde något fäste mer,
och att under mig gapade ett svindlande djup. Jag tillslöt
mina ögon i tanke att nästa ögonblick ligga krossad i djupet;
men, hur det var, hade jag i fallet krampaktigt omslutit en
liten, ur en rämna i klippan framskjutande fur. Nu slog
jag åter upp mina ögon och såg mig omkring, sedan jag väl
fått fäste på den utåtsvängda trädstammen såsom i en sadel.
Under mig var klippan lodrät till en höjd af minst femton
manslängder; på sidorna intet fäste för mänskliga händer
eller fötter; där fanns visserligen en rämna i klippan, ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
