Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vattnet i flaskan var förtärdt, och den brännande öknen
gaf intet att därmed läska hans tunga. Det är väl tjugu
århundraden sedan dess, men jag minns det som i går. En
mor glömmer aldrig sitt barns jämmerskri. Det förstår du
icke, herre; men jag förstår det, ty jag är icke galen, fast
folket i Keriot säger så, och du skall icke tro dem. Skulle jag
vara en mor och icke minnas min dotters jämmerskri?”
”Hade du således också en dotter?”
”Jag hade inga söner, blott tvenne döttrar. Hanna gifte
sig med Simon, juden, och det har jag förlåtit henne; men
Milka var min ögonsten och skön som en dag. Sjutton år
var hon när det skedde. Och hennes verop sitta fast här,”
den gamla klämde handen krampaktigt mot hjärtat.
”Hvilken olycka hände henne?”
”Olycka? Du förstår inte, son af Javan. Skulle det icke
vara en båld lycka att vara frilla åt en bland Juda förstår?
Hon älskade Hadar, sin trolofvade, Hadar med den aldrig
felande bågen, Hadar lejonbetvingaren, Hadar, Ismaels
prydnad; men Hadar var icke då hemma, förstår du, när Zadoks
utskickade förde henne bort.”
”Såg du henne aldrig sedan?”
”Hon dog, när Jehudah föddes. Och jag var den som
stal honom ur Zadoks hus och gaf honom Hannas make
till fosterson. Han var sin vederstygglige faders rödhåriga
beläte; men jag stal honom, och han skall blifva mig ett
hämndens redskap mot Isaks söner, så sant jag är en dotter
af Ismael, Abrahams förstfödde.”
”Jag tyckte nyss du sade dig vara Ismaels moder?”
”Det förstår du icke. Men jag förstår det. Sorgen öfver
mitt barns förnedring tog bort det gamla förståndet och gaf
mig ett nytt, men det förstår mer än andra människors. Med
det kan jag se, hur jag hade det för tusen år sen, och hur
jag skall ha det om tusen år, såväl som jag nu ser den ring,
du bär på ditt minsta finger.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
