Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hade icke ännu för honom själf tagit den medvetna form,
under hvilken hon måste framkalla antingen ett pliktmässigt
tillbakavisande eller viljans brottsliga bifall; hon rörde sig
ännu i det obestämda, i hjärtats gömda vrår, men just därför
hade hon kvar något af denna tilldragande mystik, som brukar
finnas hos den rena kärleken, isynnerhet den första. Fursten
till och med drömde något om de dagar, då han som gosse
någon gång ströfvade omkring i den judiska hufvudstadens
nejder, och nu hade det fallit honom in, att han för att
upp-lifva gamla minnen skulle bese grafvarna i Kidrondalen.
Vi känna icke, hvad det var för ett minne, som särskildt
drog honom dit. Men äfven förtorkade och förkrympta själar
hafva haft sina vårdagar; och hvilka äro väl de höstens
gul-bleka plantor, som icke i de dagarna skjutit gröna, saftiga
blad, till och med om de uppspirat vid randen af de dödas
grifter?
Men det är icke för Herodes Antipas vi denna gången
intressera oss. Det är för två personer af den furstliga sviten.
Den ene är Filippos, halfhellenen, den andra är Mirjam,
Asahels dotter, slottsfogdens på Makärus. Vi finna dem af
den furstliga sviten kvarglömda i den af fyra kolonner
uppburna försalen till den s. k. Natans graf, som ännu vid denna
tid fanns gent emot tempelberget, i närheten af Josafats,
Absaloms och Zakarie graf var. Låtom oss ett ögonblick lyssna
till de ungas samtal.
”Det är en egendomlig plats, jag medger det, för dylika
förklaringar; men hvar annars har jag kunnat träffa dig
allena? Och kärleken, Mirjam, kallar hellre till vittnen femtio
döda än en enda lefvande.”
”Men nu, låtom oss gå; man kunde sakna oss.”
”Först måste du säga mig detsamma som jag sagt dig.”
”Det går omkring i mitt hufvud, Filippos; jag vet icke,
hvad du sagt mig.”
”Vet icke? Otacksammaste bland alla Saras svartögda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
