Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf; men jag pressade dig vapnet i händerna. Jag hör de
dofva vingslagen af hämndens andemakter kringsusa min själ.
Ve mig.”
”Nej, Fiiippos, öfver dig som öfver mig skall komma
försoningens välsignelse. Hör mig. Det är två år sedan. Det
var, då som nu, högtid i Jerusalem, och jag var där, en fallen,
eländig kvinna. Man hade gripit mig och öfverlämnat mig
åt några fariséer, hvilka förde mig fram på tempelförgården
inför profeten från Nazaret, som då var där, hemställande
till honom, om jag icke borde stenas till döds. Jag förstår
icke, hvarför man så gjorde; ej heller vet jag, hvad som
härvid föregick, ty min blygsel och förvirring nästan betog
mig sansen; men jag befann mig slutligen stå allena inför
profeten: ’Har ingen dömt dig?’ — hörde jag honom säga
med en mildhet i stämman, som gaf mig mod att se upp.
Hvilket anlete! O Fiiippos, hvilket anlete! När jag mötte
denna rena, öfverjordiska blick, kände jag mig sjufaldt
brottsligare än förut; men ändå låg där något af en kraft, som
upplyfte mig. ’lcke heller dömer jag dig’ — hörde jag honom
säga — ’gack bort och synda icke härefter.’ — Vet du,
Fiiippos, denna stund blef vändpunkten i mitt lif. Jag förstod
nu, att äfven den eviga rättfärdigheten kunde älska, och att
den kärlekens glöd kunde förbränna allt ondt och orent
äfven hos den djupast fallne. Mer än en gång hörde jag
ordet om Guds rike ur den gudasände profetens mun: det
föll öfver min törstande själ som en himmelsk dagg. Jag är
frälst, Fiiippos, syndens boja är bruten, och min själ jublar
inför Jehovah. Snart skall jag stå inför hans ansikte i hvita,
obefläckade kläder. Detta, Fiiippos, har jag velat säga dig,
innan jag dör — det kan icke blifva långt till —; och nu har
jag blott en enda bön: du måste uppsöka profeten; du måste
säga honom, huru lycklig den arma kvinnan blifvit, som en
gång ställdes inför honom på Jerusalems tempelgård; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
