Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ser en stad, en välbekant. I både rik mans hus
och fattigkojan tindrar upp ett vänligt juleljus.
I kväll får saknas ingenstäds det goda, hvita bröd,
och ej den frusne sparfven ens i kväll får lida nöd.
Jag ser ett hem — jag känner det — jag ser den tända gran,
med knäppta händer stå de små, som själf jag varit van.
Därute är det kallt och mörkt och yrar nu som bäst;
därinne är det varmt och ljust på Jesusbarnets fest.
Gud signe detta hem och den, som nu så barnsligt glad
sig fröjdar åt hvar liten skänk, hvarom hon julen bad.
Säg, märker du, jag är dig när? O säg, förnimmer du
min andes trägna vingeslag, som susa kring dig nu?
O I, som ägen ömt hvarann i denna dyra stund,
som vandren samman hand i hand och hvilen mund mot mund !
Det är ej någon stackars sparf, som vid er ruta rör:
det är ett ensamt hjärta blott, som snyftar utanför!
* ^
NINA LA LAVANDAJA.
(Napoli.)
”Och är jag bara en lavandaja,
jag kallas Nina den sköna dock,
och herrar vända sig på Chiaja
för att se fladdra min mörka lock.
Jag kunde slippa gå kring och tvätta,
men få stoltsera i nya skor;
dock väl jag minns, hur det gick Giulietta,
och därför aldrig jag smickret tror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
