Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där satt hon och stirrade tankfull på flammande trä,
med lockarne ner i pannan och händren knäppta kring knä.
De stodo stilla på tröskeln, förglömde att profva skon,
hos en och hvar fanns en stämma som redan sagt: det är hon.
Inunder smutsen och sotet och slarfvor till dräkt
de anade strax en fägring af härskaresläkt.
Då, drömskön af fjärran syner, hon uppslog sin blick,
en stöt in i hjärtegropen hvar letare fick.
Hvad var hennes börd och härkomst? Hon visste det ej.
Sitt namn väl ändå hon kände? Hon svarade nej.
Den starke kolaren, bjässen som ulfvarne slog,
en dag träffat på den lilla bland tufvor i skog.
Så fri som ännu en vildros på furumörk mo,
hon följt blott sitt eget tycke i kolarens bo.
Vid härden med glimmande askan vardt tiden dock lång.
det stora, som glöden talt om, när kom det en gång?
Du härliga, det har kommit! — de ropte, bragta från sans
Af dig skall Rococos rike nu hämta nyboren glans.
Liksom de fört en prinsessa i bugande krets,
till vagnen flickan de ledde vid yttersta fingerspets.
Triumf, den sökta är funnen! En jubelfanfar,
och åter med skamfiladt åkdon till slottet det bar.
Då Rococo sporde satiriskt: nå, passade skon?
Det hör ej till saken, de sade, emellertid är det hon.
I salen de förde sin skyddsling, friserad och tvådd.
Bak sminket bleknade Fyllis och såg sig hjälplöst förrådd.
Från alla nyfikna blickar det föll med ens som ett fjäll
och Rococo själf gick till mötes och hälsade : ma chére helle . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
