Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och konungen — hvem återge förmår
hans ögas strålblick och hans sneda panna,
teaterlagrarne i pudradt hår
i sällsam blandning med de äkta, sanna!
Hans ålder, ack, med flärd och split och strid,
var dock vår sista svenska storhetstid!
”Jag minns,” så sade hon, "den morgonstund,
då Gustaf steg ombord på skärgårdsflottan.
Från Holmen dundrade af hjärtans grund
vid hurrande och jubel öfvermåttan,
och tårfullt viftande tog aldrig slut
för hvar galer, som vimplad lade ut.
”Jag ser mång ungersven vid skottens ljud
med hurtigt grepp i tåg och tackel klänga,
som afskedshälsning till en mor, en brud,
en plymagerad hatt bland krutrök svänga.
Jag ser för mig så mången, mången som
från Viborgsviken aldrig vände om.
”På stranden stod jag, klädd ännu till bal.
jag dansat på redutten hela natten.
Där flödat glödgadt vin och vankats tal
för hjältarne på väg till finska vatten.
Min blick i tårar hän mot skeppen gick
Hon teg med ens. Ej mer jag veta fick.
Jag märkte stunden ej för frågor gjord,
men mina ögon min väninnas följde
bort till en medaljong på hennes bord,
där hennes sticksöm den till hälften höljde.
Jag mindes, att jag undrat hvem det var,
fast då mot vanan icke jag fått svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
