Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej den lilla källan frågar,
larmande, hvad brand dig plågar,
men mot sår och törst och kval
utan ord sin dryck hon rågar
lugn och sval.
* * *
ADVENTET.
När vintern grytt, om rörd du känner då,
trots köld och frost, en fröjd till hjärtat gå
lik den du förr en gång som barn har känt,
förundras ej: det är advent, advent!
Om i din själ, där jordens lustar dö,
det faller några korn af himmelsk snö
och Edens dörr sig öppnar lätt på glänt,
förundras ej: det är advent, advent!
Om i ditt bröst med ofördunkladt sken
den stjärna strålar, huld och silfverren,
som för de vise män en gång sig tändt,
förundras ej: det är advent, advent!
Om denna dragningskraft du röna får,
som stjärnors lif och andars genomgår
och till det Hela lockar hvart fragment,
förundras ej: det är advent, advent!
Igenom luften vinterkall och klar
med vindens sus en himmelsk stämma far:
"Det barn skall födas snart, som Gud har sändt!
Vak upp till fröjd: det är advent, advent!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
