Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sofvit famn i famn om natten
i månskensstrålars silfverflor
på vallmosäng vid dunkla vatten,
vid vaggsång af en änglakör.
Nu stå de hjärtans morgonkrya
med lynnen riktigt arlanya.
Den ene ropar: ”högben, kom!”
Och storken ser förnäm sig om
och tågar rak till deras sida
och frågar: ”han I lust att rida?”
Och gossen svarar: ”jag vill fara,
låt mig få sitta på din rygg!
På jorden skall så vackert vara,
men flyg helt sakta, var ej stygg!”
Och han sprang opp på hvita dunen,
så att det yrde lätt af fjunen;
men storken sporde; ”flicka, du,
vill du ej också resa nu
och bli ett barn åt någon moder?”
Men nej försagd och blyg hon stod där.
Så bar det af. Så fri och yster
på hvite storken sväfvar han
och vinkar afsked åt sin syster,
tills sist han som en prick försvann.
Hon, som var nyss så rädd att fara,
nu gärna önskat med få vara,
det kändes tomt, hon var ej glad,
och om ett år hon storken bad,
som kom och reste sent och tida,
att få härnäst på honom rida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
