Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGEN OM EYVIND.
I.
Månen göt på drifvans bäddar skimmerrik ett silfverstänk
och i vinterkvällen Eyvind gick från stugans trefna bänk,
skarp och ren var aftonluften och på fästet dunkelblått
vintergatan blek förtalde ett oändligt sagobrott.
Underbara röster locka pilten längre, längre fram,
villare blef färden. Plötsligt stod han invid askens stam,
stod vid gudars domarsäte, stod vid Urdarbrunnens våg,
svanevingar såg han glimma, han de trenne nornor såg.
Urd vid trädet segnat redan, Verdandi var blek och svag
och en skälfva for som norrsken öfver hennes anletsdrag,
Skuld med stjärneklara ögon ensam härlig var att se,
spjut och sköld hon bar: hon ensam var valkyrja bland de tre.
Och hon talte: ”pilt, jag bjuder dig till dåd och bardalarm,
femtonåring, dig jag kallar, ty den unges hug är varm,
många vänner mina systrar ägt och äga kanske än,
jag har få. Säg, vill du blifva, gosse, en af mina män?
Sjuk är världen. Idun sjönk till jordens innandömen ner,
Balders glans ej strålar vänligt öfver askens grenar mer,
ej liksom i tidens morgon himlens andar hviska där,
Midgårdsormen slår med stjärten och i Helhem Balder är.
Under månens sal vi väfde, gyllne väfven väfde vi,
men vid guldet nu jag tröttnat, stål jag väfver nu däri,
Fimbulvintern, Vigridsslätten, Ragnarök — så kallar jag
mina trenne bästa trådar. Vore spunna de i dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
