Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rimgerd, jättedotter, ve det bruna mjöd,
som i norrskensnatten du åt Eyvind bjöd!
Han gulltafvel leker, dagarne förgå . . .
Idavallens taflor ej han tänker på.
IV.
Men när en skald ibland han hör,
som härligt harpans strängar rör,
och när han går en stjärnekväll
bland höga, norrskenskrönta fjäll,
då minns han nornors helga ting
och ljusa fylgjors lätta ring
och vättar små med gyllne bloss,
som sade: Eyvind, strid för oss!
Ur dalars djup, från höjder blå
mångtusen röster spörja då:
hur går det asar, hur går det alfer?
Hvad är det, som tiderna föda?
Och minns han då den ed, han svek,
och minns han Rimgerds älskogslek,
och minns han Signes kärlek än,
och minns han Helge liten sven,
då vill hans bröst af kval förgå,
och döden önskar han sig då,
tills att igen en svanhvit barm
hans sinne hugnar älskogsvarm.
Då blir hans bröst med ens förgjordt,
då glömmer han, att röster sport:
hur går det asar, hur går det alfer?
Hvad är det, som tiderna föda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
