Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David af Wirsén
valde Kristi ok,
tog Birgittas dok,
satt som liten turturdufva stängd i buren,
en passionsros hägnad om af klostermuren,
gick ej mer i dans,
bar sin rosenkrans,
skref med hvita, konsterfarna händer
psalmer upp och heliga legender.
Då gaf Ulf, till munk förbytt från riddersman,
Gud i samma kloster själens dyrkan,
och de sågo ej, men anade hvarann
hvarje sabbatsdag i blåa kyrkan.
Deras längtan smög,
deras tanke flög
öfver gråa muren hän och yra bäcken,
for med hvita fjäriln öfver hagtornshäcken.
Ingrids väna drag,
rika på behag,
Ulf bland pärmboksminiatyrer målar
i en glans af gyllne helgonstrålar.
Visst af jordisk längtan lifligt hjärtat slog,
när leucoium vernum kom med våren.
En och hvar dock stilla saknaden fördrog,
under bön och andakt flöto åren.
När man mer och mer,
fast ej ögat ser,
vet att man hvarann är innerligen nära,
ger, af smärtor böjd, man tåligt Gudi ära;
luttrad kan till slut
själen brista ut :
Korset stöder, när allt annat faller,
trogen kärlek stänges ej af galler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
