Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David af Wirsén
Och snart är draken vorden
i sundet rustad ut
med sköldar tätt kring borden
och fuli af svärd och spjut.
På hafvets ljusa spegel
i mörkblå färg den sam
med starka vadmalssegel
och märket högt i stam.
Den spände vingeparet,
på djupet ut den skred.
Det spordes: ”hvart?”, och svaret
blef endast: västerled.
Men Estrid, Herjulfs maka,
förstod hvad ej han sagt,
att aldrig mer tillbaka
han vill till hemmets trakt.
Sin aning Helga låter
få luft i harposång:
”Han vänder aldrig åter,
det var den sista gång.”
På skeppets lyfting stod han,
ej klagan var hans sed,
men, mild och tyst, med mod han
höll ut mot västerled.
I isgrått vintertöcken
försvann han öfver sjö.
Gick öfver böljans öcken
hans färd till Orkenö?
Till dimmiga Hebrider?
Till vildt Northumberland?
Till hundra stolta strider
på djärfva Skottlands strand?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
