Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han slipar linser, att sin utkomst få,
hans goda fjärrglas prisas af optiken.
Han slipar tankens tuber äfvenså
till upptäcktsfärd kring universi riken.
Maria, målarns fru, så godt sig gör
försöker pyssla om den bleke lärde,
som har så små behof och aldrig stör
men på hvart vänligt ord tycks sätta värde.
Han gör ej mycket väsen. Hektiskt tärd
och helst för ostörd ensamhet benägen,
han tycks försjunken i en inre värld
och går för hvarje gagnlöst split ur vägen.
Med frid han möter strid, med mildhet hat,
fast tidigt han bekantskap gjort med plågan
och, skymfad af sin stam som renegat,
belagts med hämndens bann af synagogan.
Han är ej kristen, fast ej jude mer.
Af kristna misstrodd, af sitt folk förskjuten,
han lugn på misstron och föraktet ser:
hans lif är evigheten, ej minuten.
När mest för list och hat han utsatt är,
med dystert tidsfördrif han muntrar hågen:
han några flugor, dem han fångat, bär
till spindelnätet under fönsterbågen.
”De snärjas in, de fångats som i bur.
Är spindeln grym, som slukar rof beständigt?
Nej, han, som mänskan, följer sin natur,
det gifs ej ondt och godt - allt är nödvändigt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
