Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spinoza log i sömnen; för hans håg
stod Mietje fram, fast stoftet var begrafvet.
Hon tycktes honom lik en solglänst våg,
som sjönk i hafvets djup, men Gud var hafvet.
När slummern ändtligt slöt Marias syn,
mer ljuflig drömbild var åt henne sparad:
hon Mietje såg som ängel le ur skyn
men fullt personlig, endast mer förklarad.
* # *
SEPTEMBERDAG VID BELLMANS BYST.
När septemberdagen genomskinlig
från en svalnad rymd på Djurgårdslunder
blickar ned och hälsar Bellmans byst,
ingen ”Floras fåglaskara” sänder
toner mer; de flytt till andra stränder,
men odödlig väller, outsinlig,
diktens källa med fördolda under
för vårt öra här, när allt är tyst.
Dityramben, pastoralen svallar,
och kring Nordens stora sångarära
Nordens fägring tusen färger strött;
ännu gröna ekar kullen kransa,
björkars gula löf i vinden dansa,
men där bakom synas smärta tallar,
unga lönnar trängt sig skalden nära
med sin nyss begynta ”sorg i rödt”.
Oförgänglig grönska så sig blandar
med förgängelsen, som skrifvit texten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
