Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står parken kal och sluten,
förhärjad, öde.
Dess minnen äro döde
och själf jag tycks mig främmande, förskjuten.
De blommor, glad och trägen,
från morgonen till kvällen
i dalen här jag skördade och sådde,
hvart ha de tagit vägen?
Och dessa smultronställen
och rosenhäckar, dem jag ensam nådde?
De, också de, förrådde
den gäst, som hos dem ofta
sin fristad funnit.
De vissnat, de försvunnit!
Blott ogräs frodas — rosor mer ej dofta.
Från gulnadt löf, som gömmer
min barndoms blomsterskara,
som svar en sakta hviskning når mitt öra:
Hvem är väl du som drömmer?
Har du ej själf att svara
för blommor, värda mer och mindre sköra,
dem åren fått förgöra?
Är du densamme sedan
från oss du vikit?
Nej — själf du vissnat redan
och det är du, men icke vi, som svikit.
II.
Hvar gång ett slut vi ana,
min älskling, mildt du säger
15. — Nationallitteratur. 16.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
