Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där rördes små tioåriga ben,
där mystes med barnslig blick,
och, själfva små hvita, små skuttande lamm,
de väna herdinnorna svingade fram.
Vi dansade så som blommorna blott
kunna dansa vid midnattsstund,
när af älfvornas drottning löfte de fått
att lämna sin torfvas rund;
nej, vi dansade så som lärkornas par,
när solen går opp och himlen är klar.
Hopp hej! Det är muntert på klockarns bal;
själf spelar han raskt sin fiol.
Men håll! Hvem är hon, som ej lämnat sin schal,
hvem är hon, som är kvar på sin stol?
Hvem kommer till löjenas fest så där
och tårar i ögat och sorgdräkt bär?
Men hvem hon var, hon var fager och fin,
om någon varit det än,
när med tårade ögon, men leende min
hon följde sin okände vän,
som skyndat till henne ur dansens larm,
att bjuda den sorgsna flickan sin arm.
Hon var späd, hon var söt, hon var elfva år,
hon var klädd i den svartaste dräkt,
ty nyss hon stått vid sin faders bår,
som liljan, af stormen bräckt.
Hon var från den stad, som låg närmast vår.
Hon var späd, hon var söt, hon var elfva år!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
