Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid enkla stenen, där det står,
att hon var ung, var sjutton år.
”Sen fader dog, sen moder dog,”
en gråhårsman mig sade,
"min dotters barn, tills Gud det tog,
hos mig sitt hemvist hade;
och därför blef hon jordad här,
och nu — jag mycket ensam är."
Ja, mycket ensam är ock jag,
som här mig nu bereder,
min vän, att möta dig en dag,
där solen ej går neder.
Dock — sorgen görs mig ej så tung:
nu är du evigt, evigt ung.
En sjuttonårig ros, du står
i himlens gårdar inne
och är ännu dock tretton år
i vännens trogna minne,
där än jag ser mig hand i hand
med elfvaårig brud ibland.
Du blomma fin, du himlens brud!
Med barnslig fröjd och gamman
på barnens stora bal hos Gud
vi vilja träffa samman.
Till dess, till dess försmår ej du,
hvad på din grift jag ristat nu.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
