Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett farväl vi vinka gladt
åt den yra ungdomsskara
och mot dunkelt fjärran fara
i den sköna julinatt.
* * *
KALLE KLYVERT.
Den värste tjuf, vi här ute haft,
var Kalle Klyvert från Ytter-Möja.
Det var en karl med hufvud på skaft,
liten men stark och kvick som en löja
Gamle länsman, som söp, ni vet,
svor på att Tjuf-Kalle skulle bli bet,
men hur han försökte, den brännvinstunnan,
nog visste Kalle hålla sig unnan.
Så kom det en annan länsman hit;
gubben kunde ej längre duga,
fick sitt afsked, köpte en stuga
väster på land och en åkerbit.
Nu blef det annat ljud i skällan :
Kalle gick som ett får i fällan,
trodde, gamle länsman var kvar,
när redan den nye i farten var.
Man visste, att Kalle höll till för det mesta
på Björnholmslandet hos Anders Al,
så framt han inte var ute och stal,
och länsman tänkte försöket fresta.
Han kommer en dag i stickande storm
med öfverrock på sin uniform
och vaxdukshatt för att mössan spara,
så Kalle anade ingen fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
