Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄTTEFURAN.
Och yxen sättes till din djupa rot,
där härskarlik du står bland tallar unga.
Linnéan doftar ljufligt kring din fot,
och nyss i toppen hördes trasten sjunga.
Men själf du skådar hän mot hafvet blå,
där seglen svälla och där skeppen gå.
Du känner kanske mången släkting där,
ett jättebarn, som du, fast länge sedan,
som öfver djupen högt sin vimpel bär
och har i tjänsten hunnit gråna redan,
men ilar rak ännu från strand till strand
och ger åt skogen blott en nick ibland.
Ja, dit du vill, där oceanens svall
med fjärran himlabrvnet faller samman.
Dit har du längtat från din gröna vall
se’n alnshög du såg upp mot morgonflamman.
Af rörelse du darrat mången gång,
när världshafsböljan sjöng sin månskenssång.
Böj än en gång mot sommarhvalfvet blå
din ljusa topp — en afskedshälsning bara!
Ännu ett hugg, en ruskning bland de små,
ett jättefall, som skogen hörs besvara! —
Och fäld är furan, kvist ej mer sig rör,
men soligt blånar hafvet nedanför.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
