Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O"-.,.©-o*’... O*-...©"•..•O–..O..©"...O-...-o -.. O’..G
Ur Mäster Olof
G e r d t.
Jo! jo! Du skall bii mycket rädd, ty jag vill föra dig
på ett högt berg och du skall därifrån skåda ut öfver världen.
Ser du, Olof, vi ha pingst nu. Det var då den Helige Ande
steg ned och göt sig öfver apostlarna, nej öfver hela
mänskligheten. Du kan få den Helige Ande, jag har fått den Helige
Ande, ty jag trodde det. Guds ande har stigit ned till mig,
jag känner det, och därför har man spärrat in mig som
vansinnig, men nu är jag fri, nu skall jag tala ordet, ty ser
du, Olof, nu stå vi på berget! Ser du huru folket krälar fram
på sina knän till de två männen, som sitta på sina stolar.
Den större har två nycklar i sin ena hand, en åskvigg i den
andra, det är påfven. Nu lyfter han viggen och tusende
själar draga in i fördömelsen, och de andra kyssa hans fot
och sjunga Gloria Deo — och han på stolen vänder sig om
och ler. Se nu på den andre. Han har ett svärd och en
spira. Böj dig för spiran, eljest biter svärdet. Han rynkar
sina ögonbryn och allt folket darrar. Då vänder han sig till
sin granne på andra stolen och båda le. Det är två
Baals-stoder. Men då höres ett gny i luften liksom sorl af folk.
Hvem gnyr? ropar påfven och skakar sin vigg. Hvem sorlar?
och kejsaren skakar sitt svärd. Ingen svarar. Men det gnyr
ändå i luften och det susar och det ropar: ’Tänk!” Och
påfven far tillsamman och kejsaren bleknar och frågar: hvem
ropade ”tänk!” Tag fram honom och jag tager hans lif!
Och påfven ropar: för hit honom och jag tager hans själ!
Det var luften som ropade, det var ingen som ropade;
men rösten stiger och en stormvind far fram och han går
öfver Alperna och han ryter öfver Fichtelgebirge och han
väcker upp Österhafvet och det ger eko mot stränderna och
tusendubbladt går ropet öfver världen: frihet! frihet! Och
påfven kastar nycklarna i sjön och kejsaren sticker sitt svärd
i skidan, ty de förmå intet mot ropet!
Olof! du vill slå påfven, men du glömmer kejsaren;
35
8. — Nationallitteratur. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
