- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
64

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• ~ vmmmmmm—mmmMnm—** -~~r.. I IWI I.I ■■

August Strindberg

Han lade i detsamma en köttbulle bakom sista oxeltanden
och såg efter hvad verkan det talet skulle ha — men han
blef icke smickrad då han såg tre fåniga anleten, hvilka
uttryckte den största häpnad, vändas emot sig. Han måste
tala tydligare.

"Spegel är ett stort namn och hans tal är icke som de
fariséers. Vi erinra oss alla, att han skrifvit den härliga
psalmen ”Nu tystna de klagande ljud”, hvars make man får
söka! Skål, häradshöfding; det gläder mig att ni är en sådan
representant!”

Här upptäckte Lundell, att han icke hade något i glaset.
”Jag tror jag får lof att ta mig en halfva.”

Två tankar surrade genom Falks hjärna: 1: o karlen
super ju brännvin! 2: o hur kan han veta det där om Spegel?
En misstanke flög därpå som en blixt öfver honom, men han
ville icke veta något, utan sade endast:

”Skål, herr Lundell!”

Det obehagliga samtal, som härpå skulle följa, inställdes
lyckligtvis genom Olles ankomst. Ty denne kom verkligen,
kom trasigare än vanligt, smutsigare än vanligt och efter
utseendet än mera ofärdig i höfterna, hvilka stucko ut som
bogspröt under bonjouren, hvilken numera blott hölls igen
af en enda knapp strax ofvan första refbenet. Men han var
glad och skrattade, då han såg så mycket mat och dryck på
bordet, och till Selléns fasa började han redogöra för
utgången af sin mission och afbörda sig sina kommissioner.
Han hade verkligen blifvit tagen af polisen.

”Här har du kvittona!”

Han räckte två gröna pantsedlar öfver bordet till Sellén,
som ögonblickligen förvandlade dem till en papperskula.

Därpå hade han blifvit förd till ett vaktkontor. Han
visade att ena rockkragen fattades. Så fick han uppge sitt
namn. Det var naturligtvis falskt! Ingen människa hette
Montanus! Därpå födelseort: Västmanland! Det var natur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free