Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nu gå vi ner och äta frukost,” upplyser Rödlufvan
sin myndling. ”Vi ha en timme och tio minuter på oss.”
Men Sven Svensson talar.
Kammarens ledamöter börja röra på sig, några gå ut.
Ordföranden samtalar med några goda ledamöter och
uttrycker därigenom å regeringens vägnar sitt ogillande öfver
hvad Sven Svensson kommer att säga. Två äldre ledamöter
från stockholmsbänken föra en till utseendet nykommen
ungherre fram till den talande för att förevisa denne som
ett underligt djur; de betrakta honom några ögonblick under
ögonen, finna honom löjlig och vända honom ryggen,
Rödlufvan anser höfligheten fordra att han upplyser
Falk om, att den talande är kammarens ”plågoris”. Han
är hvarken kall eller varm, kan icke användas af något
parti, kan icke vinnas för något intresse, men talar, talar.
Men hvad han talar om — det kan ingen säga, ty han har
aldrig blifvit refererad i någon tidning och ingen har brytt
sig om att se efter i protokollen, men skrifvarna vid borden
hafva svurit, att när de en gång få makten, så skola de
låta ändra grundlagarna för hans räkning.
Men Falk, som har en viss svaghet för allt som blir
obemärkt, stannar kvar och får höra hvad han aldrig hört
på länge: en ärans man, som sin väg ostraffligen vandrar
och som frambär de förtrycktes och misshandlades klagan
— som ingen hör på.
Struve har vid åsynen af landtmannen redan tagit sitt
parti och gått ned på källaren, dit nu de andra följa och
hvarest de träffa halfva kammaren.
När de ätit och blifvit något druckna, gå de upp igen
och sätta sig på vageln, och de få ännu en stund höra Sven
Svensson eller rättare se honom tala, ty nu är pratet efter
frukosten så lifligt att man icke hör ett ord af den talande.
Men det blir dock slut en gång. Ingen har något att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
