- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
121

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hvar är hon?” skrek gumman, som stod med kryckan
i högsta hugg.

”Hon ligger där,” sade Bosse och halade på strecket,
men strecket var borta.

”Hvar ligger hon?” hväste den gamla.

Jo, nu visste Bosse, hvar hon låg. Jämmer och elände;
det var inte tre famnar till branten, och där låg hon. Han
kröp på händer och fötter fram till kanten och skådade ner
i bråddjupet.

”Är hon där?” hviskade gumman.

”Hon är där,” svarade Bosse ledsen.

”Nåå?”

”Jag tror inte hon lefver! — Hon ser ut, som hon
skulle ha spruckit!”

Det var en stor sorg uppe i Södra bergen, lika stor
nästan som då far dog. Inte ville slaktarn heller köpa
kreaturet, som var så illa medfaret. Gumman grät och slogs i
två dagar. Därpå torkade hon sina tårar och började salta
kött, stoppa korf och hacka lungmos. Och där åt man kött
hvarenda dag och sorgen var tung; aldrig hade man trott,
att det skulle vara så tungt att hålla köttdagar. Ibland måste
gumman upp och piska på Bosse för att få luft åt sin sorg,
och han tog emot och teg, ty han visste, att det lugnade
den gamla. En dag, köttet var då slut och mjölken med,

sutto Bosse och hans mor utanför kojan och sågo ner på

den bullrande staden nere i bråddjupet. Och de voro mycket
ledsna. Då fingo de se en man komma klättrande i berget.
Det var en hederligt klädd man med förståndiga ögon och
rödt skägg. När han fick sé Bosse, blef han mycket glad:

”Jak är så klad att se den gesäll! Jak har runnit i

alla packar för att finna honom på! Ach, Herr Jesus, hvat
här är tungt att kå! Nå, den Bosse, jak har ett geschäft
att tale om. Det är deres mor, na, hon må då here på!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free