Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var med smärta talaren i dag nedlade sitt offer på
fäderneslandets altare, då han afsade sig och sitt ämbete
rättigheten att tillverka tennkannor, som icke kunde tvättas”
(så sade han icke, men så var meningen); ”det var med
grämelse men utan bitterhet han här sträckte vapen i en
ojämn strid; men när han gjorde det, var det med den
innerligaste förtröstan, att framtiden skulle hålla honom
räkning för den hårdnackenhet, hvarmed han stått emot
den inbrytande strömmen, som hotade att uppsvälja samhället
och dränka dess ädlaste viljor, dess renaste sträfvanden och
dess bästa hcpp. Han kunde icke sluta med annat än att
uttala den förhoppning, att framtiden skulle visa, att de gamle
hade rätt, ty hur vi bråka och vränga, så kvarstår ändock
evigt den satsen, att gammal är äldst.”
Mäster Påvel fann sig uppfordrad att med några ord
svara på det utmärkt sakrika och genomtänkta tal, som
åldermannen nyss af verkat.
Han uttalade som sin mest brinnande förhoppning, att
mänskligheten evigt måtte få se det sekelgamla, hvilket, som
bekant, har stor benägenhet att öfvergå till förruttnelse, gifva
vika för det bättre, hvilket ofta har den tillfälliga egenskapen
att vara nytt. Man såg ju örter, som ruttnade efter ett år,
man såg människor och djur ruttna inom ett sekel, man såg
visserligen gamla trän, som hunno seklet, men de voro också
ruttna ini, om man såg noga efter. Nåväl skulle vi sörja
därför? Ingalunda! Genom förruttnelsen skapades nya lif;
förruttnelsen var endast en annan form för uppståndelsen.
Ville man nu, innan man gick det oundgängliga till mötes,
svepa sig i högfärdens och den pådyflade oegennyttans trasor
— så, nåväl, det var för att dölja sin blygd, och det ville
mäster Påvel icke tala mycket på. För att nu komma till
saken, så ville mäster Påvel säga ett sant ord, om det också
skulle svida i högfärden. Åldermannen och ämbetet föllo icke
för hvarken charlataner eller fosterlandsförrädare, de föllo helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
