Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg
FÖRSTA NATTEN.
Rasslande natt-tåg rycker mig fram öfver skånska slätten,
sömnsjukt öga gömmer sig under hattens brätten,
bröstet andas tungt som under ett tegel,
musklerna ligga slappa som våta segel,
örat ger dofva ljud som en nedstämd trumma,
tungans band ha gnata t sig stumma.
Känslorna domna som mygg i snö,
minnena blandas med gamla drömmar,
viljan somnar, tankarne dö,
själen lossnar i band och sömmar.
Men frigjord ande, den stackars trötte,
som sina vingar så ofta nötte
i flykt mot himlen, som sedan befanns
bestå af en färglös men vägbar substans
af syre och kväfve i behaglig blandning,
ohimmelsk nog, men lämplig för andning,
den stackars anden han glömmer programmet
det nya-nya om materie och kraft,
och blåser från fjädrarne järnvägsdammet;
som om aldrig annat än vingar han haft
han kastar sig ut i den dunkla natten
och sväfvar bort öfver land och vatten.
Mot norr går färden luftig och kort,
men kroppen skakas mot södern bort.
I stjärnklar natt under halftänd måne
han ser det sköna, det rika Skåne,
där bohvetsåker och klöfveräng
och blomstertäppa vid trädgårdssäng
på bördig lera som mjukaste mossa
för träskodda fötter breda sin fiossa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
