Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och månen skiner på predikstolen,
som lyser förgylld lik själfva solen;
och bibeln den gamla, den gåtfulla bok,
på hvilken man ännu ej blifvit klok,
med det gamla och nya inom samma pärmar;
och mörknadt timglas, som prästen härmar,
talar som silfver, tiger som gull,
rinner om söndan en timme full,
som när ur tunnan man rycker svickan,
och hvilar sig sedan i arbetsveckan;
en antikvitet, en symbol af tiden,
af den likväl, som ren är förliden,
kring evigt samma den vänder och vrider
som pastorns fjärding i nyårstider.
Där står det ännu, det heliga bordet,
där som en yngling han bekände ordet,
med skälfvande hjärta och ljugande mun,
där i en enda, en salig, stund
sin första mened han tvangs att begå
för att en plats i samhället få.
Där öppnade kyrkan sin famn så varm
och menedarn tryckte mot moderlig barm
som en värdig son till en vördad mor,
som smeker barnen med näbbar och klor.
Föräldrar och syskon de stodo på gången
och sjöngo med den förfärliga sången
om lammet, som slaktades en gång på kors,
men glömde också den tour de force,
som deras lamm så illa slaktat
för att det skulle bli hedradt och aktadt;
de tackade Gud, och församlingen med,
att han så falskligt fått gå sin ed;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
