Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du trodde icke, när du såg på lifvet,
som skaparn trodde, att allting var godt,
ty du fann allting härnere smått,
och till en jämmerdal blef oss lifvet gifvet.
Ja hade du lefvat i dessa dagar,
då åter man öfver tillvaron klagar,
då hade du också helt säkert till sist
fått namn och heder af pessimist!
Hvad ser mitt öga, så vant att se svart,
där borta på pelarns skarpaste kant!
Ett monument, af en gammal bekant!
Jag känner dig väl, min vän Descartes!
Ha, gamle tviflare, hur kom du hit?
Förr skulle väl korpen bli hvit
som Kristus därborta i höga koret
än du filosofiens nubier . . .
Men kanske jag gör kyrkan orätt?
Måhända själf hon haft sina dubier?
Hvem vet! Om man får döma af monumentet
och af det prunkande gyllne präntet,
så var du allt en förbannad karl,
fast nog du var kyrkans bete noire!
Det är förträffligt, ditt epitaf,
och ger nog ämnen till reflexioner:
där ligger jorden svart som en graf,
höljd i trasor af olika konfessioner;
så kommer en ängel, en svarter en,
och rifver i lunorna så de gå sönder;
och heligt mörker, som lurat bönder,
det flyr för ljuset, som sprider sitt sken;
ty svarta ängeln med bloss i handen
han lyser upp öfver mörka landen.
Det påminner mycket i det stora hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
