Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O*’ -.. o -...O *.,. O •... O „ o O * . -o -...O-o-O"«., o.
––– >■ ’ -........... .................. *:
August Strindberg
röra sig. Dess högsta plikt och dess högsta dygd var: att
sitta stilla på en stol och vara tyst.
"Du har ingen vilja!” Så lydde det alltid, Och därmed
lades grunden till en viljelös karaktär.
”Hvad skall människorna säga?” hette det senare.
Och därmed var hans själf söndergnagdt, så att han aldrig
kunde vara sig själf, alltid var beroende af andras svajande
opinion, och aldrig trodde sig själf om något, utom i de
få ögonblick han kände sin energiska själ arbeta oberoende
af hans vilja.
Gossen var ytterst känslig. Grät så ofta, att han erhöll
ett särskildt öknamn därför. Ömtålig för en liten
anmärkning, i ständig oro att begå ett fel. Men vaksam på
orättvisor, och genom att ställa höga fordringar på sig själf noga
vaktande öfver brödernas fel. Om dessa blefvo ostraffade,
kände han sig djupt kränkt; om de belönades i otid, led
hans rättskänsla. Därför ansågs han afundsjuk. Han gick
då till modern att beklaga sig. Fick någon gång rättvisa,
men eljes en förmaning att icke vara sä noga. Men man
var ju så noga mot honom, och han ålades vara så noga mot
sig själf. Han drog sig tillbaka och blef bitter. Sedan blef
han blyg och tillbakadragen. Gömde sig bakerst, när något
godt utdelades, och njöt af att vara förbisedd Han började
anlägga kritik och fick smak för själfplågeri. Han var
melankolisk och yster, omväxlande. Hans äldsta bror var
hysterisk. Kunde, när han förargades under lek, falla ner i
kväf-ningar med konvulsiviska skratt. Denne broder var moderns,
och den andra brodern var faderns favorit. Favoriter finnas
i alla familjer. Det är så en gång att det ena barnet vinner
mera sympati än det andra; hvarför kan aldrig utrönas.
Johan var ingens favorit. Det kände han och det grämde
honom. Men mormodern såg det, och hon tog honom an.
Han läste abcd för henne och hjälpte henne vagga. Men
han var icke nöjd med denna kärlek. Han ville vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
