Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
••.. o "...O-... O •... o- -w.o* -.. o • ..-o -...•O-...-© O –. o -.. 0- ... 0 ••.. o.
^–––––––––––––––––––––––——–––––––––––––-•>*
icke göra det.” Och då torkar hon ögonen igen. Hon
be-skrifver nu sina lidanden för jungfrun, som tar fram små
matvaror ur en pirat.
De hvita gummorna öppna nu halfhöga samtal, och
Kristin ber jungfrun icke visa hvad hon har i piraten, ty
de äro så afundsjuka, de andra. Och därför smyger
jungfrun in en gul riksdaler i psalmboken på nattbordet. Tiden
är gossen så lång. Hans hjärta säger honom ingenting;
icke att han druckit denna kvinnas blod, som tillhörde en
annan, icke att han sofvit sin bästa sömn vid denna sjunkna
barm, icke att dessa skakande armar vaggat honom, burit
honom, dansat honom, hjärtat säger honom ingenting, ty
hjärtat är bara en muskel som pumpar blod, sak samma ur
hvilken brunn. Men när han går och mottagit hennes sista,
brinnande kyssar, när han ändtligen efter att ha bockat sig
för gummorna och sköterskan kommer ut ur sjukluften och
andas under träden på gården, så känner han liksom en
skuld, en illa placerad skuld, som icke kan betalas med annat
än evig tacksamhet och litet mat i en pirat och en riksdaler
i psalmboken, och han skäms öfver att han är glad att vara
ifrån lidandets brunmålade sängar.
Detta var hans amma, som sedan låg i femton år i kramp
och utmärgling i samma säng tills hon dog, och han fick sitt
porträtt i gymnasistmössa återsändt af direktionen för
Sabbats-bergs sjukhus, där det hängt i långa år, sedan den vuxne
ynglingen slutligen endast en gång om året offrat en stund
af obeskriflig glädje åt henne, en stund af lätta samvetskval
för honom själf. Om han ock fått brand i blodet af henne,
fått kramp i nerverna, så kände han ändock en skuld, en
representativ skuld, ty personligen var han ej skyldig henne
något, då hon ej skänkt honom något annat än det hon var
tvungen sälja. Detta att hon var tvungen sälja sitt blod, det
var samhällets brott. Som samhällsmedlem kände han sig
äfven i någon mån skyldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
