Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Tjänstekvinnans Son
kände att han äfven fruktade honom mindre nu, och han
trodde att han skulle kunna tycka om honom en gång.
Han var rädd för sjön, men innan han vet ordet af
sitter han i ett ovalt rum med hvitt och förgyllning och med
röda sammetssoffor. Så fint rum hade han aldrig förr sett.
Men allt bullrar och skakar. Han tittar ut genom ett litet
fönster och nu ser han gröna stränder, blågröna vågor,
höskutor och ångbåtar tåga förbi. Det var som ett panorama
eller som de sagt att teatern var. På stränderna marschera
fram små röda hus och hvita, utanför hvilka stå gröna träd
med snö på; stora gröna dukar surra förbi med röda kor
på, alldeles som i juiklappsaskarna; solen svänger rundt och
nu går man in under träd med gula fransar och bruna
maskar, bryggor med vimplande segelbåtar, stugor med höns
utanför och en skällande hund; solen skiner på fönsterrader,
som ligga på marken, och gubbar och gummor gå med
vattenkannor och krattor; så blir det idel gröna träd igen, som
luta sig ner öfver vattnet, gula badhus och hvita; det smäller
ett kanonskott öfver hans hufvud, bullret och skakningen
upphör; stränderna stanna; han ser en stenmur ofvanför sitt
hufvud och människors byxor och kjolar samt en hop skodon.
Han ledes oppför trappan, som har en ledstång af guld, och
han ser ett stort, stort slott.
”Här bor kungen,” säger någon.
Det var Drottningholms slott; det vackraste minnet
från hans barndom, sågböckerna medräknade.
Sakerna äro uppackade i en hvit stuga oppe på en
backe, och nu rulla barnen i gräset, riktigt gröngräs utan
maskrosor som på Klara kyrkogård. Det är så högt, så
ljust, och skogar och fjärdar grönska och blåna i fjärran.
Soplåren är glömd, skolrummet med lukt af svett och
urin är förgätet, de svåra kyrkklockorna dåna ej mer,
död-gräfvarna äro borta. Men om aftonen ringer det i en liten
klockstapel strax bredvid. Han ser med förundran på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
