Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Tjänstekvinnans Son
gafflar; de stå framför ett litet slott olikt allt annat. Drakar
och ormar slingra sig nerför takåsarna, gubbar med gula,
äggrunda ansikten titta ner med svarta, sneda ögon och
hårpiskor i nacken, bokstäfver, som han icke kan läsa, och
som likna något och ändå äro olika allt annat, krypa utmed
taklisten. Men nere i slottet för öppna fönster sitta kungar
och kejsare till bords och äta på silfver och dricka viner.
”Där sitter kungen,” säger tanten.
Han blir rädd och ser efter om han trampade i gräset
eller är på väg att göra något ondt. Han tycker att den
vackre kungen, som bär välvilliga drag, ser midt igenom
honom; och han vill gå bort. Men hvarken Oskar I eller
de franska marskalkarna eller ryska generalerna titta på
honom, ty de tänka nog nu på freden i Paris, som skall göra
slut på orientaliska kriget. Poliserna gå däremot omkring
som rytande lejon, och dem har han ett obehagligt minne af.
Bara han ser en sådan, känner han sig brottslig och tänker
på tre riksdaler och sexton skilling banko.
Han har emellertid sett den högsta uppenbarelsen af
makten, högre än brödernas, moderns, faderns, vicevärdens,
värdens, generalens med plymagerna, polisens.
Det är en annan gång. Återigen med tanten. De passera
ett mindre hus vid slottet. På en sandig gård står en man:
civil, i panamahatt och sommarkläder. Han har svart skägg
och ser stark ut. Rundt omkring honom löper i en lina en
svart häst. Mannen rör på en harskramla, smäller med en
piska och lossar skott.
”Det är kronprinsen!” säger tant.
Han såg då ut som en vanlig människa och var klädd
som morbror Janne.
En annan gång, i parken, djupt inne i skuggan under de
höga träden, stannar en officer på en häst. Han ”gör honnör”
för tant, håller in hästen, tilltalar tant och frågar gossen hvad
han heter. Han svarar som sanningen är, ehuru något blyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
