Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D o k t o r n.
Nej, det hade jag verkligen aldrig; men se, herr rytr
mästarn, sina barn får man ta på god tro, säger Goethe
tror jag.
Ry ttmästarn.
God tro när det gäller en kvinna? Det är riskabelt.
Doktorn.
Ah det finns så många slags kvinnor.
Ryttmästarn.
Nyare forskningar ha gifvit vid handen att det bara finns
ett slag! — När jag var ung var jag stark och — med skryt
— vacker. Jag erinrar mig nu bara två ögonblicks
impressioner, som senare ha väckt mina farhågor. Jag reste sålunda
ena gången på en ångbåt. Vi satt i försalongen några vänner.
Midt emot mig kom den unga restauratrisen och satte sig
förgråten, berättande att hennes fästman förlist. Vi beklagade
henne och jag tog in champagne. Efter andra glaset vidrörde
jag hennes fot; efter fjärde hennes knä, och innan morgonen
hade jag tröstat henne.
Doktorn.
Det var bara en vinterfluga det!
Ryttmästarn.
Nu kommer den andra och det var en sommarfluga. Jag
var i Lysekil. Där var en ung fru, som hade sina barn med
sig, men mannen var i stan. Hon var religiös, hade ytterst
stränga principer, predikade moral för mig, var komplett
hederlig, som jag tror. Jag lånade henne en bok, två böcker;
när hon skulle resa lämnade hon, ovanligt nog, igen böckerna.
Tre månader senare hittade jag i samma böcker ett visitkort
med en tämligen tydlig förklaring. Den var oskyldig, så
oskyldig en kärleksförklaring från en gift kvinnas sida kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
