Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’- .- — ––––––––- —— " l. —■—«»
August Strindberg
Laura.
Det var välvilja från min sida, ty du försummade din
tjänst för det andra arbetet.
Ryttmästarn.
Det var nog icke välvilja, ty du hade half visshet om,
att jag en dag skulle vinna mera ära på det andra än på
min tjänst, och du ville framför allt icke att tag skulle
vinna någon ära, emedan det tryckte din obetydlighet. Därpå
har jag uppfångat bref ställda till dig.
Laura.
Det var nobelt gjordt.
Ryttmästarn.
Ser du, du har högre tankar om mig, som det kallas. Af
dessa framgår att du en längre tid samlat alla mina forna
vänner emot mig genom att underhålla ett rykte om mitt
sinnestillstånd. Och du har lyckats i dina bemödanden, ty
nu finns det inte mer än en enda som tror mig vara klok,
från chefen ner till köksan. Nu förhåller det sig med min
sjukdom på detta sätt: mitt förstånd är orubbadt, som du
vet, så att jag både kan sköta min tjänst och mina åligganden
som far, mina känslor har jag ännu något i min makt så
länge viljan är tämligen oskadad; men du har gnagt och
gnagt på den att den snart släpper kuggarne, och då surrar
hela urverket opp baklänges. Jag vill inte vädja till dina
känslor, ty sådana saknar du, det är din styrka, utan jag
vädjar till ditt intresse.
Laura.
Låt höra?
Ryttmästarn.
Du har genom ditt uppförande lyckats väcka min
misstänksamhet, så att mitt omdöme snart är grumladt, och mina
tankar börja gå vilse. Detta är det annalkande vanvettet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
