Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryttmästarn.
Tror du att jag vill åtaga mig en annans barn om jag
finge visshet om din skuld?
Laura.
Nej, det är jag öfvertygad om, och därför inser jag att
du ljög nyss, då du gaf mig din förlåtelse i förväg.
Ryttmästarn
stiger upp.
Laura, rädda mig och mitt förstånd. Du förstår ju inte
hvad jag säger. Om barnet icke är mitt, så har jag inga
rättigheter och vill inga ha öfver det, och det är ju endast
det du vill. Icke så? Kanske det är mera du vill, annat?
Du vill ha makten öfver barnet, men ha mig kvar som
försörj are?
Laura.
Makten, ja. Hvad har hela denna strid på lif och död
rört annat än makten?
Ryttmästarn.
För mig som icke tror på ett kommande lif var barnet
mitt lif efter detta. Det var min evighetstanke, och kanske
den enda som har någon motsvarighet i verkligheten. Tar
du bort den, så är mitt lif afklippt.
Laura.
Hvarför skildes vi inte i tid?
Ryttmästarn.
Därför att barnet band oss; men bandet blef en kedja.
Och hur blef det? Hur? Jag har aldrig tänkt öfver denna
sak, men nu stiger minnet upp, anklagande, dömande kanske.
Vi hade varit gifta i två år och hade inga barn, du vet bäst
hvarför. Jag föll sjuk och låg för döden. I en feberfri stund
hör jag röster utanför i salongen. Det var du och advokaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
