Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•O"’*. •’O**«, <©»>. ..•Or’.
%’• — –———— 1 ■ ■ ■———■■.......... " .....""..— il-
August Strindberg
fall, med en fröken, hm, att hellre vilja stanna hemma med
folket, hva?, än följa sin far bort till släktingar?
Kristin.
Hon är väl likasom generad efter den där kalabaliken
med fästmannen.
Jean.
Troligen! Men det var en karl för sin hatt i alla fall.
Vet du, Kristin, hur det gick till? Jag såg det jag, fast jag
inte ville låtsas om det.
Kristin.
Nej, såg han det?
Jean.
Jo, så gjorde jag. — De höllos på stallgårn en afton,
och fröken tränerade honom som hon kallade det — vet du
hur det gick till? Jo, hon lät honom springa öfver ridspöet
som en hund man lär hoppa. Han sprang två gånger och
fick ett rapp för hvarje gång; men tredje gången tog han
ridspöet ur handen på henne, bröt det i tusen bitar; och så
försvann han.
Kristin.
Gick det till på det viset! Nej, hvad han säger!
Jean.
Ja, så var det med den saken! — Men hvad kan du nu
ha för godt att ge mig, Kristin?
Kristin
lägger upp ur pannan och sätter för Jean.
A, det är en smula njure bara, som jag skar ur kalfsteken!
Jean
luktar på maten.
Skönt! Det är min stora délice! (Känner på tallriken.)
Men du kunde ha värmt tallriken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
