- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
258

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människor: att förstå deras afsikter, läsa deras tankar, gissa
deras hemliga önskningar. Han var med ett ord en förmåga
öfver sin omgifnings ståndpunkt; och hans mångahanda
kunskaper gjorde honom mer skicklig att styra och ordna ett
helt än att lyda en underlägsen och inpassas som ett hjul
under vagnen, som skulle draga honom.

Inkastad genom en slump på sin nya plats, insåg han
genast, att han kunde bli till nytta, att han ägde förmåga
bringa inkomster ur det nu värdelösa, att han snart skulle
bli uppskattad därför och slutligen oumbärlig. Han hade
sålunda fått ett fast mål för sina sträfvanden, och att
belöningen väntade honom i en förbättrad ställning hade han
bakom sig som ett säkert hopp och som en drifvande kraft.
Han arbetade för de andra, synbart och onekligt, men på
samma gång smidde han sin egen lycka, och om han ställde
det så, att det bara såg ut som om han gaf tid och krafter
åt de andras fördel, så visade han därmed, att han var
klokare än mången, som skulle ha velat göra sammalunda, men
ej kunnat.

Det största hindret, som ställde sig i hans väg, var
sonen. Med fiskarens och jägarens afgjorda smak för det
ovissa, för öfverraskningar, hade denne en bestämd
motvilja för allt ordnadt, allt säkert. Odlade man, menade han,
så fick man på sin högsta höjd hvad man beräknat; aldrig
mer, men oftast mycket mindre. Drog man not eller satte
man nät, så fick man ena gången intet, men en annan
sju-faldt mot hvad man väntat sig. For man ut på alskytte, så
hände det stundom att man knep sig en säl; låg man i skären
en half dag för att lura på skrakar, så kunde det råka att
åd lade sig för bösspipan; alltid var det något, och ofta något
annat än man väntat. För öfrigt ansågs ännu jakten, sedan
den som förmånsrätt kommit ner från de öfre klasserna,
såsom något förnämare och katigare än att gå efter plogen
eller dyngkärran, och detta satt så djupt i folket, att man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free