- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
261

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vintern; kurtiserade höns och katt och satte en ny klinka på
dörren.

”Nej si, så rar Rundqvist är, som rakt af gjort en ny
klinka på gamla dörrskrället,” hörde Carlsson pigorna säga
i köket; ”ja si, han är ändå snäll, han.”

Men Carlsson var som en pil efter honom, och en morgon
var spisen hvitstruken; en annan morgon voro vattämbarna
grönmålade med svarta band och hvita hjärtan; en annan
åter låg veden under ett tak, som han slagit upp på
vedbacken bakom matboden. Carlsson hade lärt af fienden att
eröfra kökets stormakt, och med den nya pumpstocken var
han blifven oemotståndlig.

Rundqvist var dock seg och illfundig, och en lördagsnatt
tog han och strök afträdet pinande rödt. Men Carlsson, som
lurat ut honom, tog Norman på ett kvarter brännvin, och
trefaldighetsnatten hörde gumman hur det tassade och
fnaskade omkring stugväggarna, men som hon var för sömnig
att stiga upp, fick hon först på morgonen se, att hela stugan
var illande röd med hvita fönsterposter och regnbleck! Och
därmed var Rundqvists kraft att fortsätta en för hans ålder
alldeles för arbetsam strid ute. Man skrattade nu åt hans
kostliga smak, att börja sina försköningar med afträdet, och
Norman, som en sannskyldig affälling, gjorde en länge
gångbar rolighet om Rundqvist och som lydde ungefär så:
Man ska börja i rätta ändan, sa Rundqvist, strök afträdet
först. Han lade sig, men på lur, för att ännu en gång försöka
nya funder eller sluta en förmånlig fred.

Gusten lät dem hållas, såg på och tyckte det var bra
som skedde. — ”Plöj ni,” tänkte han, ”jag skall nog komma
efter och bärga!”

Hittills hade likväl Carlssons verksamhet ej haft tid att
inbringa någon påtaglig skörd, ty de pengar, som influtit
för de sålda korna, hade visserligen ett par dagar legat i
chiffonjén och vid uppräkningen gjort ett mycket godt in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free