Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Hemsöborna
”Ja, det ger jag hålen hvad pojkarna ta sej te.”
”Jaja, ta inte så illa upp,” tröstade gumman, ”men si
en karl som Carlsson skulle tänka på te att gifta sig, och
då ska man inte gå och ha något drag med dejor och slikt,
och här i skärgårn finns många rika flickor, ska jag säga
honom, och är han klok och sköter sina grejor väl, så kan
han komma till sitt eget, förr än han tror, och därför ska
Carlsson inte vara enveten, utan höra hvad jag säger åt
honom, när jag ber honom fara sta och buda till slottan.
Kom han ihåg, att jag inte skulle ha anmodat hvem som
helst att färdas för gårdens räkning, och jag lär nog få
gossen öfver mig, men det bryr jag mig inte om, för den
jag håller mig till, den stöttar jag också, lita på det.”
Det började nu lugna i Carlssons sinne, och han började
ana något förmånligt i att så där få agera för gården; men
han var ännu för retad att vilja byta sin låga mot något
ovisst, och han kände ett behof att få något handsöl först,
innan han inlät sig på affären.
”Inte kan jag gå sta så här som jag är och inte har
några snygga kläder,” slängde han ut sin ref.
”Så farligt med kläderna är det väl inte,” menade
gumman, ”men skulle det så vara att det bara var det som felade,
så kunde man väl finna någon råd.”
Längre ville inte Carlsson gå i den riktningen, men i
dess ställe beslöt han att växla ut det halfkvädna löftet mot
ett annat och lyckades efter åtskilliga genkast få det därhän,
att Norman, såsom oumbärlig vid liarnas slipning och
höskakets reparation, skulle stanna hemma, medan Lotten gjorde
Dalaröbudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
