Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet, där koppar och fat, glas och kannor skramlade under
det trakteringen pågick.
Gusten, eljest blyg, hade tagit värdskapet, och kännande
sig trygg bland dessa sin fars gamla vänner, satte han
Carlsson åt sidan, skötande brännvinsflaskan själf. Men denne
hade redan anvärfvat bekantskaper på sin bjudningsresa,
gjorde sig hemmastadd som en äldre anhörig eller gäst och
lät krusa sig. Med tio års försprång för Gusten och ett
utvuxet, manligt yttre hade han lätt att trycka ner denne,
som ändå aldrig kunde bli annat än pojken inför de män,
som varit du med hans far.
Emellertid var kaffet drucket, solen steg, och
veteranerna satte sig i rörelse neråt storängen med liarna på axeln,
följda af de unga och flickskaran.
Gräset stod högt till låret och var tjockt som en fäll,
så att Carlsson måste redogöra för den nya ängsskötseln;
hur han låtit röja ur löf och fjolårsgräs, jämna ut
mullvadshögarna, så i frostfläckarna och vattna öfver med gödselsaften.
Därpå anordnade han som en kapten sin trupp, gaf
hedersplatserna åt de gamle och förmögne och gick själf allra sist,
så att han ändå icke kom bort i hopen. Och så gick slaget
fram: två dussin hvita skjortärmar i en kil som höstflyttande
svanor, med liarna häl i häl, och efter i spridd ordning, som
en flock fisktärnor, nyckfullt kastande, slängande, men ändock
hållande tillsammans, kommo flickorna med sina härfvar,
hvar och en följande sin slåtterkarl.
Det susade om liarna och det daggiga gräset föll i
knippor; och sida vid sida lågo alla sommarens blommor,
som vågat sig ur skogen och hagen: prästkragar och gökmat,
tjärblomster och Marie sänghalm, hundloka, ängsnejlikor,
musärter, horletta, pestilensrot, väpling och alla ängarnas
gräs och halfgräs; och det doftade sött som honung och
kryddor, och bi och humlor flydde i svärmar för den
mördande skaran, mullvadarna kröpo ner i jordens innanmäten,
18. — Nationallitteratur. 17. 275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
