Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måns N.
Väl! Men så länge Kristian är lös, vågar han icke bryta
med oss.
Hustru N.
Är Kristian verkligen lös ännu?
Måns N.
Inte har jag hört annat! För öfrigt, kungen är skyldig
mig så många tusen daler, så, frånsedt gammal vänskap . . .
Hustru N.
Gud välsigna dig, och bevara dig för sådan vän som
bryter ord och lejd!
Måns N.
Inte rifva upp de gamla såren, och vi skola vara
försonliga.
Hustru N.
Om du är försonlig men han inte, så kommer ju ingen
förlikning till stånd. Tag dig till vara!
Måns N.
Klockan låter verkligen illa därute!
Hustru N.
I mina öron säkert, ty den talar alltid om den stora
Mariaklockan, som fogden stal. Minns du Mariaklockan,
när den göts af finaste garkoppar och hela byn kom med
mjölk och grädde till lerformen för att göra henne fast —
och när smältan var färdig, så kastade vi halfva vårt
bords-silfver i för att öka klangen! Och så döptes hon vid
kyndels-mässotid. Hon sjöng vid min fars likfärd första gången . . .
Så gick hon till Herman Israel i Liibeck, som gjorde dalrar
af henne.
Måns N.
Det där äger allt sin riktighet, men det måste glömmas
nu; eljes få vi aldrig frid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
