Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade han ju en romantisk kombination och konstruktion,
som bort bana väg för hans verk i 1850-talets Sverige, men
han fick stå tillbaka för en underhållningsförfattare som
Eugène Sue, hvars arbeten togos på allvar och diskuterades
ännu af den unge Strindberg. Flaubert och Zola kommo
ändå senare till Sverige, där den förre började öfversättas
1883 och den senare 1879.
I Sverige uppstod ingen målmedveten, samlad realistisk
rörelse, förrän till de antydda faktorerna kommo ytterligare
andra, väsentligen bestående i kännedom om det
allmäneuropeiska kulturarbetet i empiriens tjänst. Direkt eller
indirekt ligger det bakom en mängd vetenskapliga forskningar,
hvilka omgestaltat lefnadsuppfattningen, främst sådana
franska och engelska författare som Darwin med sitt verk om
arternas uppkomst, Spencer och Stuart Mill med
utvecklingsläran och utilitarismen, Taine med naturalismens och
empirismens teorier och som införare af reportaget i
romanfabrikationen, för att nu endast nämna några namn. I deras spår
följde en rik prosalitteratur i Frankrike och England, delvis
nämnd här ofvan, hvarifrån impulser kunde ges — med
Tyskland däremot hade vi i stort sedt brutit de litterära
förbindelserna efter Heines död — och slutligen kommo
påverkande initiativ äfven från Danmark och Norge. Ett våldsamt
öfverdrifvet uttryck 1885 af Strindberg om norrmännens
betydelse lyder: "Sveriges litteratur från 65 till nu heter
Björnson, Ibsen och Lie." För själfva realismens inträde i Sverige
hade dessa tre emellertid inte någon hufvudsaklig betydelse,
då t. ex. Björnson först 1875 med "Redaktören" och "En
fallit" gaf sig in på det moderna dramat. Direkt återigen
talade en dansk, Georg Brandes, för att sätta moderna
problem under debatt och följa med den allmäneuropeiska
kulturutvecklingen. Hans arbeten började läsas här från
och med 70-talets ingång.
Epokens första märkligare arbeten voro af Strindberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
