- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
25

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Vi skulle gjort som jag ville och skickat bort barnen,”
utbrast statsrådet, i hög grad irriterad. ”Det är just trefligt,
när gästerna komma, om de skola mötas af barnskrik. Tag
upp den olydige pojken ur sängen och spärra in honom i
sängkammargarderoben — därifrån hörs han åtminstone inte
och mörkret skall väl kväsa honom.”

”Du vet, att sådana straff strida mot mina grundsatser,”
sade statsrådinnan med låg röst.

”Nå skicka efter barnjungfrun då, och låt henne
försöka lugna honom. Men du måste komma med mig in i
salongen och se — våningen är ju inte till hälften upplyst.
Det ser riktigt skumt ut, då man först kommer in.”

”Äro inte alla ljusen tända då?” frågade statsrådinnan,
som nu tagit upp gossen ur sängen och stod och höll honom i
sina armar, där han sparkade af alla krafter med sina tjocka,
knubbiga ben och skrek så att han blef blå om läpparna.

”Jo, men det finns ej tillräckligt med ljus. Kom, får du
se själf.”

”Det kommer sig af den mörka dekoreringen,” sade
statsrådinnan. ”Det sade jag dig från början, att vi aldrig
skulle kunna lysa upp rummen. Nu kan det emellertid inte
hjälpas, därtill skulle erfordras åtminstone ett par
kandelabrar till.”

”Men det måste hjälpas på något sätt. Vi kunna inte
kompromettera oss till den grad, då vi för första gången se
’societeten’ här.”

Statsrådet tog den skrikande pojken ur moderns armar
och lämnade honom åt barnjungfrun.

”Om Evald är snäll nu,” sade han i en ton, som han
försökte göra smekande, men som i själfva verket var mycket
brådskande och nervös, ”så kommer mamma in till dig sedan
du somnat och lägger två stora, vackra apelsiner på din
hufvudgärd.”

Gossen tystnade ett ögonblick vid dessa lockande före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free