Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ej utan en liten föregående strid mellan makarna,
som statsrådinnan hade gifvit vika i denna punkt. Hade hon
fått råda, skulle hennes unga dotter, som ännu nästan var
ett barn, nyss 17 år, fått uppträda på denna sin första bal i
en enkel, hvit muslinsklänning, såsom unga flickor brukade
i hennes ungdom, och hvilket i hennes tycke var det enda
lämpliga. Ja, hade hon fått råda, skulle Arla ej ens fått vara
med i afton. Hon hade så gärna velat hålla den unga flickan
borta från världslifvets frestelser åtminstone ännu ett år.
Hon hade gifvit sina barn en allvarlig, religiös uppfostran,
och det oroade och bekymrade henne mycket att hennes
flickor genom den höga ställning deras far nu innehade skulle
blifva indragna i denna världslighet, som hon så mycket
fruktade. De hade hittills lefvat ett mycket stilla och tillbaka*
draget hemlif. Faderns samhällsställning och inkomster hade
varit anspråkslösa, och modern, som var uppfostrad i ett
strängt religiöst hem, hade uteslutande ägnat sig åt det husliga
lifvet och den ständigt växande barnskaran. Hennes
lefnads-vanor, hennes konservativa smak, hennes grundsatser och
hennes naturliga blyghet motsatte sig detta inträde i stora
världen, hvartill hon nu tvingats, och som var henne så
mycket mer motbjudande, som hon visste, att de ej egentligen
hade råd till ett så dyrbart lefnadssätt, som detta skulle
medföra. Statsrådsionen är ju ej synnerligen stor och de hade
så många barn att sörja för. Det nya möblemanget var taget
på afbetalningar, det var således ej egentligen deras och
skulle ej blifva det på flere år. Det var sant, att deras gamla
möbler voro mycket enkla och möbeltyget urblekt, men det
var dock med så många minnen förknippadt vid hela deras
tillvaro. Statsrådinnan riktigt sörjde öfver att skiljas vid det,
och då det såldes hade hon en mörk aning om, att den dag
snart skulle komma, då det nya skulle gå samma väg — ty
hur skulle de få råd att betala det? Men statsrådet åhörde
med stor otålighet hennes invändningar. Han sökte förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
