- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
37

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ädlingar, tillhörande en af dessa gamla historiska släkter,
hvilka visa en oroande benägenhet att dö ut. Det fanns en
mängd stora fideikommiss i denna släkt, som en gång varit
vidt utgrenad, men dessa hade nu alla samlat sig i grefve
Hans’ ägo. Han var ättens sista hopp och hade såsom den
förnämste äktenskapskandidat i hela riket naturligtvis varit
mycket eftersökt som måg, men hade dock ännu förblifvit
ungkarl, medveten som han var om att han hade svårt att
finna en hustru värdig den utmärkelse, hans val skulle vara
för henne.

Men Aurore var icke blott den skönaste som under
hans tid uppträdt inom societeten, hon var, också hon, af en
rik och betitlad släkt. Dessa egenskaper gjorde henne å
sin sida lika berättigad att ställa sina fordringar på en make
högt, och det skulle därför vara mycket naturligt, om dessa
båda förenade sina öden. Att det vid en sådan förbindelse
ej kunde bli tal om kärlek å någondera sidan var tydligt.
Grefve Kagg hade för länge sedan flammat ut, eller rättare
sagdt, hans ätt hade gjort det före honom. Som släkten
under många generationer hade gift sig inom sig själf, hade
rasen mer och mer försämrats. Grefve Hans’ hjärna var
tämligen klent utrustad. Den lilla undervisning han kunnat
mottaga hade hufvudsakligen meddelats honom genom
utländska resor, han läste aldrig, och han skref och stafvade
sämre än sin kammartjänare. Hans utseende var en karikatyr
af den aristokratiska typ, som man kunde igenfinna på alla
porträtt af hans förfäder. Han hade en väldig örnnäsa,
förnämt neddragna ögon, stora och utstående samt fullkomligt
stillastående, låg och trång panna samt starkt bågiga, svarta
ögonbryn.

Aurore hade ej ännu gifvit honom någon tydlig
uppmuntran, men hennes mor hade ofta låtit förstå, att dotterns
val dock till slut skulle komma att stanna vid honom.

För sin egen del önskade friherrinnan Bunge blott att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free