Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arla satt inne i kabinettet tillsammans med ett par af
de öfverblifna flickorna, då major Lagerskiöld hastigt kom
fram till henne.
”Är fröken här? Jag har letat efter fröken. Kom nu,
så skola vi ha oss en riktig dans igen.”
”Jag dansar inte mer i kväll. Jag har redan sagt nej
till byråchefen örn.”
”Hvad betyder det?” sade han halfhögt. ”Jag mankerar
också en dam för frökens skull.”
Hon lutade sig tillbaka i fåtöljen och började förläget
fläkta sig med solfjädern. ”Det bör majorn visst inte göra.”
Han stod nästan bakom hennes stol och böjde sig nu
ned öfver henne samt hviskade: ”Fröken kan inte säga nej.
Fröken måste gifva mig ett tillfälle att tala med fröken; jag
är skyldig fröken en förklaring.”
Vid dessa ord slog hon hastigt ihop solfjädern och reste
sig. Han lade hennes arm i sin och de gingo ut tillsammans.
Hennes hjärta stod stilla af spänd väntan. En förklaring —
ja, hon måste ha en förklaring. Hon måste veta hvad det
betydde, det underbara, som händt henne i kväll.
De dansade ut, denna gång blott ett enda hvarf.
Anföraren för kotiljongen var en mycket energisk löjtnant
vid andra gardet, som hade pepparbruna, skarpa ögon, och
då han nu gick omkring och ropade med hvass stämma: ”en
kavaljer — en dam — en dam — en kavaljer!” blef Arla
helt häpen; hon hade ej tänkt på att hon i kotiljongen skulle
bli tvungen att dansa med andra än sin kavaljer. Hon såg
ängsligt på majoren. ”Jag vill inte dansa — kan jag inte
slippa,” frågade hon. Lagerskiöld gick genast till anföraren:
”Fröken är trött och vill inte dansa mer,” sade han. ”Vi
deltaga ej vidare i kotiljongen.”
Han satte sig ned igen och tryckte varmt hennes hand
samt hviskade: ”tack!”
”Hvarför säger majorn det?” frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
