- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
68

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Majoren förstod ej riktigt hennes tankegång.

”Som jag älskat!” upprepade han. ”Hvem syftar
fröken på?”

”Jag vet det. Hon har själf låtit mig förstå det. Och
hon har varnat mig för majorn.”

”Det har hon gjort rätt i/’ sade han oväntadt och hans
ansiktsuttryck blef dystert och intressant. ”En sådan man
som jag har egentligen inte rättighet att närma sig en flicka
sådan som fröken. Det ligger en ofantlig afgrund mellan
oss båda.”

De blefvo åter afbrutna. Så fort någon närmade sig
dem, började Lagerskiöld att tala om likgiltiga ämnen. Ett
par gånger kommo damer och bjödo upp honom, och han
kunde då ej neka att dansa; men hans liknöjda hållning
tillfredsställde Arla fullkomligt.

”Ja, det ligger en fruktansvärd afgrund mellan oss båda,”
fortsatte han åter det afbrutna samtalet. ”Jag har lidit mycket
— detta är ingen ursäkt, det vet jag, men det är dock ett slags
upprättelse. Ack, det har funnits stunder, då jag icke tyckt
mig kunna göra något bättre än jaga mig själf en kula genom
pannan.”

Han såg att dessa ord ej förfelade sin verkan. Arla blef
blek och sträckte instinktmässigt ut handen emot honom.

”Tala inte så förfärligt,” hviskade hon.

Den sista turen i kotiljongen slutade i det samma, och
det återstod blott en allmän dans, då hvarje kavaljer förde sin
egen dam. Utan att säga ett ord slog Lagerskiöld armen om
hennes lif och dansade ut med henne. Hennes svaga motstånd
tjänade till ingenting, och på hennes framhviskade
invändning: ”jag har ju sagt nej till alla andra,” svarade han:
”men till mig kan ni icke säga nej, ty jag älskar er”.

De slutade något före de andra, och han förde henne
in i kabinettet, som för ögonblicket var tomt. De
öfver-blifna flickorna hade gått ut i salen för att se på dansen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free