Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dåligt släkte, hvaribland ingen enda var henne värdig, men
att hon i alla händelser aldrig kunde få någon som älskade
henne mer än han.
Minnie mottog dessa innerliga, varma försäkringar, som
voro uttrycket för en ädel och högsinnad mans bästa känslor,
med ett litet leende på sitt uppåtvända ansikte och med gropar
i kinderna. Hon tycktes lyssna till honom, men hans ord
snuddade i själfva verket förbi henne, utan att beröra henne
djupare. Det var ej egentligen på hans kärlek hon i detta
ögonblick tänkte — hon höll redan på att i tankarne ordna
sitt blifvande hem, och hon såg i fantasin en hel rad med
de nättaste små syltburkar, alla öfverbundna med vaxadt
papper och med fint och prydligt skrifna etiketter ■— dem
skulle hennes man få skrifva, ty hon hade själf en så ojämn
stil. Alla burkarna stodo ordnade i prydliga rader i skafferiet
på en hylla, som var kantad med virkade spetsar.
Nu kommo amiralinnan och Cecilia, och Minnie räckte
byråchefen sin hand till afsked och såg upp på honom med
sina vänliga förgätmigejögon, som hade samma blick för
alla — men han trodde sig i dem läsa varm, kvinnlig
hän-gifvenhet, och han var lycklig — så lycklig, som man kanske
blott är det en gång i sitt lif.
Cecilia såg skrämmande blek ut efter det svåra anfallet;
men hon hade återvunnit sin världsvana och tog afsked af alla.
”Välkommen på vår bal i morgon!” sade en af
stats-rådinnorna till dem. ”Men fröken Cecilia ser så klen ut,
fröken måtte väl ej mankera oss!”
”Ånej, tack!” sade Cecilia. ”Jag är litet trött, men
sedan jag fått sofva ut i morgon förmiddag blir jag nog kry
igen.”
Eugenie och hennes mor kommo nu fram till värdinnan
för att taga afsked. Friherrinnan hade stor förmåga att säga
banala artigheter.
”En synnerligt angenäm afton,” sade hon nu vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
