Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne Charlotte Leffler
men som, att döma af den blick, som ledsagade det, tycktes
vara ganska allvarsamt menadt.
Eugenie hade tappat sin balbok; en herre upptog den
och kastade i det samma en satirisk blick på de tomma bladen.
Det var i förvirringen häröfver som den stackars flickan
råkat trampa sin mor, och hennes näsa rodnade nu vid denna
dubbla förlägenhet, så att den började sticka och svida.
Major Lagerskiöld dröjde kvar bland de sista, väntande
på ett tillfälle att säga Arla någonting enskildt. Slutligen fick
han hviska ett par ord till henne.
”Möt mig i morgon middag vid 2-tiden i Humlegården.
Följ med dina småsyskon, då de åka kälke.”
Det lät kort och bestämdt som en befallning, mot hvilken
ingen gensägelse kunde komma i fråga Hon kunde ej förmå
sig att svara utan stod och såg ned och bet i sin solfjäder.
”Men låt icke din lilla näbbiga syster Gurli följa med,”
sade han.
”Känner majorn henne?” utbrast hon helt högt och slog
ihop solfjädern.
”Ja, det har ibland roat mig att tala med frökens näpna
småsyskon,” sade han, likaledes högt. ”Och lilla fröken
Gurli brukar någon gång vara med dem.”
Han var nu tvungen att taga afsked, och då han tryckte
hennes hand hviskade han: ”det är ju säkert, att du
kommer?” och hon svarade med läpparna, men ohörbart: ”ja”.
Så fort dörren föll igen efter den sista gästen gick
statsrådet och stängde till alla dörrarna till de andra rummen,
så att han blef ensam med sin dotter i salongen.
”Hur kan man bära sig så dumt åt?” for han ut i häftig
ton till Arla. ”Mankera en kavaljer för att dansa med en
annan! Göra sig till föremål för åtlöje genom att visa sig
sakna det enklaste lefnadsvett!”
Arla såg litet häpen ut vid detta häftiga anfall. Men hon
svarade snart i en ganska lugn ton: ”Jag vet nog att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>