Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soffan ett rundt bord och ett par armstolar med raka, höga
ryggar, vid fönstret en symaskin.
Hela rummet var alldeles sådant som de flesta
sängkamrar inom medelklassen för knappt 20 år sedan — en
allt för kort tid för att gifva denna stil eller stillöshet
ålderdomlighetens förädlande prägel, men i alla fall af ett visst
kulturhistoriskt intresse såsom typiskt för en hel smakriktning
inom vårt land. Hur som helst, smakfullt eller icke, var det
i alla fall det trefligaste rum i huset, det enda rum, som
räddats från den banalitet, som tapetserare och
bosättnings-entreprenörer vetat att utbreda öfver den öfriga elegantare
och stilfullare våningen.
Statsrådinnan tände arbetslampan, som alltid stod framme
på bordet tillika med en stor korg med barnstrumpor att laga
samt ett eller annat litet nytt plagg, som var i verket. Bredvid
den digra arbetskorgen låg alltid Melins stora praktbibel med
en massa märken instuckna mellan bladen.
Statsrådinnan satte sig i soffan med händerna korslagda
i knäet, Arla blef stående litet längre bort i rummet, så att
den gröna lampskärmen lämnade hennes ansikte i skuggan.
”Min lilla flicka,” började statsrådinnan med blid röst.
”Du får inte bli ledsen, men jag måste göra några
anmärkningar öfver ditt sätt i afton. Först och främst får du lof
att hålla dig litet rakare, när du dansar. Den där
benägenheten att hänga hufvudet tar sig mycket illa ut i dansen. Jag
observerade dig särskildt, då du dansade med major
Lager-skiöld — och vet du, det såg nästan ut, som om du lutat
hufvudet mot hans axel.”
Arla rodnade häftigt till; hon visste ej hvarför, men
denna förebråelse kränkte henne djupt.
”Danslärarinnan sade alltid, att man måste luta sig mot
kavaljeren för att kunna dansa väl,” invände hon i häftig ton.
”Om det är så, är det bättre att inte dansa så väl,”
svarade modern allvarligt. ”Och så, en annan sak. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
